"Bremort" är Hans Appelqvists andra fullängdsalbum och en av de senaste årens mest intressanta utgåvor på den svenska musikscenen. Debuten "Tonefilm" fick massor av kritikerberöm och erhöll utmärkelsen "årets skiva" i genren "postrock/electronica" vid den alternativa Manifestgalan 2003, men "Bremort" är tveklöst hans mest ambitiösa och innehållsrika projekt hittills. Det är en fantasieggande vandring genom den fiktiva staden med samma namn. Vi möter stadens platser, ljud, vandringstråk och människor, i en blandning av verklighet och fiktion. Gatusorl, stimmet från ett överfullt klassrum, tågljud och kafékonversationer möter Appelqvists stilla, akustiska/elektroniska musik på ett ytterst fascinerande vis. Istället för texthäfte förses vi i linje med detta med en detaljerad karta över Bremort. "En fantastisk platta som upphäver gränserna mellan pop och electronica, låtformer och ljud. En osäkerhetszon för det fiktiva att blandas med det dokumentära. Men också en genialt öppen form för berättelser om att röra sig i ett stadsrum som inte går att förutsäga eller behärska. Appelqvists stad är full av sällsamma glapp och ihåligheter, perforerad av musiken, minnena och naturen", skrev Martin Nyström i DN. "Helt stillsamt kan jag konstatera att innehållet på skivan är sensationellt. I ordets bästa innebörd. Musiken rör vid alla sinnen. Skivan är fylld av bilder och ljud men ligger också nära doft och smak. Rösterna, musiken och alla ljuden är ofta doppade i den knaprigt smutsiga tidsandan. Små sprickor i tonfall och spräckliga biljud sköljer bort all känsla av studio", skrev Kjell Alinge i Expressen. -Lennart Persson.
