Med Öresundståg mellan Eslöv och Lund kör man oerhört snabbt förbi den lilla stationen Örtofta, en station där endast Pågatågen stannar. I den hastighet man far förbi verkar det mest som en fyra, fem hus och en perrong utslängda mittemellan två åkrar. Den bilden är det första jag kommer att tänka på när jag sätter på Bremort och möts av ljudet av ett tåg som kör förbi Bremorts station. Det andra jag kommer att tänka på är alla de små orter jag besökt eller bott i temporärt, Vetlanda, Mullsjö mfl. Hans Appelqvist har skapat Bremort, en liten imaginär ort någonstans i Sverige. Genom 20 spår får vi via field recordings, radioteater, piano- och gitarr-slingor samt drone-mässiga beats följa livets gilla gång i den lilla staden. Det är inte de enstaka spåren som sticker ut med sin egen glans utan den snortajta sammanhållningen som utmärker sig. Tack vare djupdykningar i ett par invånares liv märker vi av den, på ytan, lugna och oberörda framfart som sker i byn. Dock förstår vi att livet i en småstad är relativt mer komplext och svårt än vad det verkar på ytan, något som alla vet som inte är uppvuxna i Sveriges mest urbana områden. Vi får till exempel följa med i en enkel dialog om väg-direktiv till ett fik, en observation av två hjortar, intimt framfört mellan två vänner eller älskande hur man nu vill tolka det, samt ett klubb-besök en sen afton. Det skulle kännas pretentiöst att nämna någonting i stil med ”den svenska andan”, men just nu känner jag mig nästan tvungen. Genom Bremorts 53:38 minuter är i alla fall en del av något oerhört svenskt närvarande på flera plan. Något som känns svårt att förklara, men som knyter an till många punkter i ens uppväxt här i Sverige. Det är något som i alla fall jag sällan stött på tidigare, och definitivt aldrig med en sådan utmärkande intensitet och skärpa som här.
