Små "kladdteckningar" gjordamed röd, svart och blå kul-
spetspenna pryder omslaget till Son Of Clays debutalbum Face
Takes Shape. Mitt bland de till synes slumpmässiga krumelur-
erna uppenbarar sig fingrar, ögon, vågor och en kråka. Ju längre
man stirrar på strecken desto fler figurer dyker upp och det är fak-
tiskt en ganska bra illustration av hur musiken låter. Konkreta ljud
blandas med clicks & cuts, men mitt i röran av brusljud, knaster,
mumlande röster och dissonanser tar små melodier och fantasifilmer
form. Bilar kör förbi på gatan medan folk kommer och går
hemma hos någon och grannen slänger soporna.
Face Takes Shape släpps på den lilla Malmöbaserade etiketten
Komplott. Bolagets katalog omfattar Hans Appelqvists cd
Tonefilm som nyligen belönades med Sveriges Oberoende Musik-
producenters Manifestpris i kategorin postrock/electronica. Komplott
har också satsat på en serie ljudspår som enbart går att ladda
ner gratis som Mp3-filer från bolagets hemsida. Den senaste är
för övrigt Appelqvists The First Three Notes Of The Minor Scale.
Son Of Clay alias Andreas Bertilsson är bosatt i Berlin och
arbetar också han framför allt med vardagsljud i sin musik,
rötterna finns alltså i musique concrète. På spåret Two Polar
Sleds hörs ljudet från en ytterdörr som stängs och låses. I början av
New Garden hörs barnens skrik från lekplatsen innan en frenesi
av slagverk med närmast afrikanska rytmer tar över för att sakta
omvandlas till maskinljud. Face Takes Shape rymmer
många olika sinnesstämningar. Back Pages Of Mine är ett fjäder-
lätt vibrafonlandskap med röster i fjärran, medan Trapped Like A
Rat In A Pack med sina metalliska knarrljud känns hotfullt och
nästan lite klaustrofobiskt. Okey Tone har med sina blåssamplingar
en hel del frijazzkänsla över sig och For Astrid bjuder på nästan
sakrala orgeltoner medan någon klipper papper eller ritar i bak-
grunden. Bertilsson vrider och vänder på sina infångade ljud och
transformerar och dekonstruerar dem till oigenkännlighet. Samti-
digt blir det aldrig bara ett själlöst klippande och klistrande. Istället
lyckas han hela tiden behålla "det levande" hos sina ljud, vilket gör
Face Takes Shape till en så visuell skiva som länge, länge dröjer sig
kvar på näthinnan.