Ta varje i svårmod genomfört relationssamtal. Ta varje konfliktdrama som går att hitta. Ja, ta varenda dyster avslutningscen som någonsin spelats in på Gamla Filmstaden i Solna och pressa det på 40 minuter ljudmedia och du börjar kanske närma dig. En ensam flygel ackompanjerar ett eländigt livsöde och inte ens projektorernas monotona surrande förmår dölja när rullbandaren går ojämnt och stråkarna svajar. Hans Appelqvists Tonefilm är en osannolik skiva. Kraftigt inspirerad av svensk filmtradition väver han ihop melodier, elektroniska trummor och samplade dialoger till ett mörkt soundtrack. Musiken drivs framåt främst av akustisk gitarr och trasiga beats medan stråkar, ödesmättade flyglar och filmsekvenser gör entré och sorti till höger och vänster. Slutresultatet här skulle passa lika bra till en kärlekshistoria i flottarmiljö som till en urban nutidsdystopi. Mötet mellan film och musik har gjorts förr. Vad som skiljer Hans Appelqvist från exempelvis Portisheads "To Kill a Dead Man" eller King Britts When the Funk Hits the Fan är dock tveklöst det typiskt svenska. För även om en låt som "Bortom haven" närmast låter som vore den inspelad av Kyoto Jazz Massive doftar det blågult vemod om skivan som helhet. Inte för att det finns några referenser till folkmusik eller liknande - det är mer en genomgående känsla som förmodligen kommer av det faktum att musiken är så starkt präglad av svensk kultur. Det vore fel att beskriva Tonefilm som "ljudlandskap", "subtila stämningar" eller någon annan av de klicheer som länge använts för att beskriva elektronisk musik. Låtarna har struktur och är inte någon formlös massa som lyssnaren själv måste spjälka upp. Ändå är det på det känslomässiga planet som Hans Appelqvists styrka ligger. När han ena stunden jobbar med en ensam gitarr för att i nästa smattra igång onda breakbeats byggs mycket målande och tilltalande harmonier fram. Tonefilm är tio spår som berör. Det vore galenskap om ingen filmare insåg potentialen i detta och lät Hans Appelqvist sätta musik till en riktig film nu när han visat att han så galant klarar av att göra det till en imaginär dito.
