Nutida Musik (NM/T 1 2003)

Små "kladdteckningar" gjordamed röd, svart och blå kul- spetspenna pryder omslaget till Son Of Clays debutalbum Face Takes Shape. Mitt bland de till synes slumpmässiga krumelur- erna uppenbarar sig fingrar, ögon, vågor och en kråka. Ju längre man stirrar på strecken desto fler figurer dyker upp och det är fak- tiskt en ganska bra illustration av hur musiken låter. Konkreta ljud blandas med clicks & cuts, men mitt i röran av brusljud, knaster, mumlande röster och dissonanser tar små melodier och fantasifilmer form. Bilar kör förbi på gatan medan folk kommer och går hemma hos någon och grannen slänger soporna. Face Takes Shape släpps på den lilla Malmöbaserade etiketten Komplott. Bolagets katalog omfattar Hans Appelqvists cd Tonefilm som nyligen belönades med Sveriges Oberoende Musik- producenters Manifestpris i kategorin postrock/electronica. Komplott har också satsat på en serie ljudspår som enbart går att ladda ner gratis som Mp3-filer från bolagets hemsida. Den senaste är för övrigt Appelqvists The First Three Notes Of The Minor Scale. Son Of Clay alias Andreas Bertilsson är bosatt i Berlin och arbetar också han framför allt med vardagsljud i sin musik, rötterna finns alltså i musique concrète. På spåret Two Polar Sleds hörs ljudet från en ytterdörr som stängs och låses. I början av New Garden hörs barnens skrik från lekplatsen innan en frenesi av slagverk med närmast afrikanska rytmer tar över för att sakta omvandlas till maskinljud. Face Takes Shape rymmer många olika sinnesstämningar. Back Pages Of Mine är ett fjäder- lätt vibrafonlandskap med röster i fjärran, medan Trapped Like A Rat In A Pack med sina metalliska knarrljud känns hotfullt och nästan lite klaustrofobiskt. Okey Tone har med sina blåssamplingar en hel del frijazzkänsla över sig och For Astrid bjuder på nästan sakrala orgeltoner medan någon klipper papper eller ritar i bak- grunden. Bertilsson vrider och vänder på sina infångade ljud och transformerar och dekonstruerar dem till oigenkännlighet. Samti- digt blir det aldrig bara ett själlöst klippande och klistrande. Istället lyckas han hela tiden behålla "det levande" hos sina ljud, vilket gör Face Takes Shape till en så visuell skiva som länge, länge dröjer sig kvar på näthinnan.