Ny akustik

Komplott heter ett litet skivbolag som med Möllevången som bas har gjort sig till ett internationellt namn inom den experimentella elektroniska musiken. Med artister som Andreas Tilliander, amerikanska Twine och Hans Appelqvist i sitt stall har de skapat sig ett rykte inom den musikaliska värld som förknippas med skivettiketter som Mille Plateaux, sprakande laptops och meditativa ljudkollage. Hans Appelqvist ger dock inga laptopkonserter. Istället låter han det visuella ta en central roll i framförandet. Stämningsfulla naturbilder och klipp från svenska filmer i kombination med samplade akustiska klanger tar publiken med på en vemodig och suggestiv resa i tid och rum. I låten Bakfylleoro hör man ett nervigt par gräla i en socialrealistisk skildring från sjuttiotalet, medan allvaret och komiken slåss inom en. Ibland spelar Hans klarinett eller scratchar på stenkakor, och ibland är diaprojektorn det enda liveinstrumentet. Vi träffar Hans Appelgvist en ljummen sommarkväll då han precis återvänt från en session i studion i Höör. Han har spelningar bokade i San Sebastian och Bryssel, och till- sammans med andra artister från Komplott skall han spela på Norbergfestivalen, en till- ställning som äger rum i en gruva. Där kommer han att ge ett smakprov på vad som rört sig i hans hjärna på sista tiden. - Jag har en idé om att utgå från olika tex- ter, sakrala och högtidliga texter, och låta olika personer sjunga in de här texterna, och sedan göra musiken utifrån dem. Bland annat har jag hittat en del i psalmboken som har varit intressant. Men jag är inte intresserad av det religiösa i dem, utan mer av stämningen i texterna. Det är väl något existentiellt jag vill förmedla, men det har ingenting med kristendom att göra. Jag vill hitta spännande, karakteristiska röster. Och det behöver absolut inte vara någon som kan sjunga. I förlängningen innebär projektet även att han ska filma de olika personerna, och spela in när de berättar om sitt förhållande till texten. Gränserna mellan musik, lyrik och dokumentärfilm är rätt utsuddade i Hans värld. Vi pratar lite om fenomenet laptopkonserter och olika sätt att framföra elektronisk musik- Jag såg någon som hade valt att projicera det som är på dataskärmen på väggen bakom. På det sättet ser man ju lite mer vad som händer, men jag tycker ändå det blir ganska tråkigt. Det blir som att själva tekniken är det viktigaste, vilket program man använder och så. Hans gör också mycket av sin musik på dator, men samplar oftast ljud som han själv skapar med akustiska instrument. Att sno bitar från skivor på hiphopvis tillhör inte arbetsmetoderna. - Jag har väl samplat från stenkakor ibland, det är nog det enda i den vägen jag har gjort. I Höör har jag tillgång till en stor konsertlokal som har en fantastisk, jättelång efterklang. Det är där jag vill spela in de olika rösterna jag pratade om. Där finns även ett piano som jag använt en del. Jag har ett piano i studion också, men det är tyvärr väldigt ostämt. Vad lyssnar du på, förutom musiken i ditt huvud? - Ofta när jag tittar på film brukar jag spela in ljudspåret från filmen för att kunna lyssna på det senare. lag har en hel rad kassetter hemma med ljudet från olika filmer. Att rada upp influenser skulle inte göra Hans Appelqvists musik rättvisa. Det känns också överflödigt att prata om vilken genre den tillhör. Termer som konstmusik och elektroakustisk musik å ena sidan, och ambient å andra sidan, har en tendens att dra gränser som inte behövs. Så länge man villigt låter sig hypnotiseras blir man inte besviken. Då spelar det heller ingen roll om man befinner sig i en konsthall eller en gammal gruva, även om det senare kanske låter mer lockande. Text: Mattias Nihlén Foto: Peter Westrup