Fat Bankroll

Tonefilm är ett album som till stor del handlar om film. Flera av spåren innehåller dialog eller andra ljud och röster från filmens värld. Man kan ju tycka att kopplingen musik/film blir aningen svår eftersom film till stor del handlar om bilden och den visuella upplevelsen, och således blir så gott som omöjlig att illustrera enbart med ljud. Ljudet är visserligen en viktig del av en film, men Tonefilm handlar inte om \"filmmusik\" i bokstavlig mening utan är snarare musik som \"handlar\" om film, eller som till och med hyllar film. I flera spår består musiken enbart av akustisk gitarr eller piano, eller båda samtidigt, tillsammans med lätt hiphop-influerade takter. Lugnt och fint i de flesta fall och med hög huvudnickarfaktor, samtidigt som en god dos ångest finns invävd i skivan. I \"Bakfylleord\" blir kanske detta som tydligast. Just det här spåret balanserar på en fin gräns mellan att vara allvarligt och lite kul. Musiken överhuvudtaget på skivan är ganska unik. Just kombinationerna mellan filmljud, hiphop och akustiska instrument liknar nog ingenting som jag hört förut. Det är ju bra men en aning mer variation kunde inte skadat. Akustiskt gitarr är inte roligt så värst länge. Hursomhelst så har Appelqvist gjort den här skivan med stort allvar och med en stor passion för film och det är ju beundransvärt. Att han gillar film framgår även av hans liveframträdanden där filmfragment visas i bakgrunden och jag kan faktiskt tänka mig att Tonefilm fungerar bättre i samband med sådan filmvisning än ensam hemma i stereon. Skivan är som sagt inte vad jag tycker är riktigt bra, men den sätter åtminstone igång funderingar om vad det handlar om hos lyssnaren och det kan ju inte vara helt fel. Stort plus till det sambafestivalsinspirerade spåret \"Bortom haven\". \"Göte lilla, det finns ingen frihet...\" / Christoffer